Rökning är en av de främsta orsakerna till ojämlikhet i hälsa i de flesta höginkomstländer. Rökning är totalt sett vanligare bland missgynnade grupper, inklusive grupper med låg sysselsättnings-, utbildnings- eller inkomstnivå, bland arbetslösa och bland ensamstående föräldrar. Vissa andra befolkningsgrupper är särskilt mottagliga, exempelvis hemlösa, personer med psykisk ohälsa och interner. I vissa länder kan tobaksanvändning vara vanligare bland etniska minoriteter.

Det är viktigt att man anstränger sig särskilt för att nå ut med arbetet för tobakskontroll till utsatta grupper med hög tobakskonsumtion.