Vanligtvis ja, eftersom cancerframkallande ämnen på arbetsplatsen utgör risker som kan undvikas. Den mest framgångsrika formen av förebyggande är därför att undvika att de här ämnena används eller genereras på arbetsplatsen, exempelvis genom att använda alternativa tekniker eller ämnen. Den här typen av åtgärder kräver ofta att myndigheterna utövar myndighetstillsyn. Idag har alla länder i EU lagstiftning om farliga ämnen som ställer krav på arbetsgivare och anställda, vilket innebär att det är arbetstagarens ansvar att följa säkerhetsbestämmelserna på arbetet. Till följd av detta har exponeringen för många cancerframkallande ämnen minskat på arbetsplatserna.
Varför är kontrollen bara vanligtvis tillräcklig?
Lagstiftning skyddar inte på egen hand. Skyddsåtgärderna måste tillämpas och arbetstagarna måste följa hälso- och säkerhetsföreskrifterna. Därför behövs kontinuerlig övervakning av efterlevnaden av riktlinjerna för skydd. Arbetsplatsövervakning säkerställer att exponeringen för cancerframkallande ämnen, genom inandning av luftburna ämnen, hudkontakt eller intag, minimeras. De grundläggande åtgärder som (se Figur 3) en yrkeshygieniker vanligtvis utför är att
- inspektera de processer där ämnena används eller kan genereras,
- se till att säkra arbetsrutiner följs,
- mäta nivåerna av luftburna ämnen,
- se till att den personliga skyddsutrustningen (t.ex. handskar, skyddsglasögon, skyddskläder m.m.) är korrekt och används och underhålls på rätt sätt,
- säkerställa god personlig hygien,
- vid behov mäta arbetstagarnas exponering för kemikalier (biologisk övervakning) samt inleda och underhålla lämpliga registrerings-, anmälnings- och översynsprocesser.
Figur 3: Traditionell hierarki vad gäller kontrollrutiner för begränsning av exponering.
Källa: Hämtat, med tillstånd, från National Institute of Occupational Safety and Health/Centers for Disease Control and Prevention, webbsidan Control Banding Safety and Health www.cdc.gov/niosh/topics/ctrlbanding/default.html.