En grupp av naturligt förekommande fibrösa mineraler med aktuell och historisk kommersiell nytta på grund av deras fysiska och kemiska egenskaper. Asbest används som isolering i byggnader och som komponent i ett antal produkter, exempelvis takspån, vattenledningar, brandfiltar, fyllnadsmaterial i plast, kopplingar och bromsbelägg, packningar och block till bilar.
De huvudsakliga formerna av asbest är krysotil och krokidolit, medan andra former är amosit, antofyllit, tremolit och aktinolit.

Exponeringen för asbest sker genom att man andas in fibrer från någon av följande källor:

• Förorenad luft i arbetsmiljön, som är den vanligaste källan.
• Blandning med andra råmaterial och torr kapning av asbesthaltiga produkter med hjälp av slipverktyg orsakar de högsta exponeringsnivåerna.
• Installation och användning av produkter som innehåller asbest samt underhåll av fordon.
• Fibrer som bärs hem på kläderna av personer som arbetar med asbest.

Det är nu förbjudet att använda asbest i EU, men det finns fortfarande spröda krysotilmaterial och/eller andra asbesthaltiga material i många byggnader, och de fortsätter att ge upphov till exponering för asbest under underhåll, ombyggnad, sanering och rivning. Krysotil har också använts i friktionsmaterial och textilier samt inom andra användningsområden.