En grupp naturligt förekommande fibrösa mineraler med aktuell och historisk kommersiell nytta på grund av deras fysiska och kemiska egenskaper. Asbest används som isolering i byggnader och som komponent i ett antal produkter, exempelvis takspån, vattenledningar, brandfiltar, fyllnadsmaterial i plast, kopplingar och bromsbelägg, packningar och block till bilar.
De huvudsakliga formerna av asbest är krysotil och krokidolit, medan andra former är amosit, antofyllit, tremolit och aktinolit

Exponeringen för asbest sker genom att man andas in fibrer från någon av följande källor:

• Förorenad luft i arbetsmiljön (personer som lever med någon som arbetar med asbest kan exponeras för asbestdamm via kläder), som är den vanligaste källan.
• Omgivningsluft i närheten av industrier som hanterar asbest.
• Inomhusluft i bostäder och byggnader som innehåller spröda asbestmaterial (installation, sanering eller reparation av produkter som innehåller asbest i samband med underhåll av bostaden utgör ett sätt att exponeras).

• Lungor
• Mesoteliom (cancer i mesotelet, den skyddande vävnad som täcker insidan av kroppens inre håligheter i bröst, buk och runt hjärtat)
• Svalg
• Äggstockar