Nej. Den lilla andel av alla cancerfall i en genomsnittlig europeisk befolkning som skulle kunna bero på strålning, kanske 1–2 %, kan tillskrivas de största strålningskällorna, d.v.s. medicinska undersökningar för diagnosändamål och källor till naturlig bakgrundsstrålning, framför allt radon.

Vissa artificiella strålningskällor uppfattas som hot och drar till sig medias uppmärksamhet, exempelvis kärnkraft, transport och slutförvaring av kärnavfall eller olyckor där radioaktivt material är inblandat. I de allra flesta situationer kan en kombination av god myndighetstillsyn av strålning och radioaktivt material, goda kliniska bedömningar i medicinska sammanhang och rätt uppmärksamhet när det gäller radon inomhus hålla exponeringen för strålning och den tillhörande cancerrisken mycket låg. Industriell användning av strålning och radioaktivitet styrs av strikta bestämmelser. Under normala driftsförhållanden är den genomsnittliga strålning som når allmänheten från de här källorna mycket låg. Kärnkraftsanläggningar med radioaktivt material måste ha säkerhetssystem och beredskapsplaner som inkluderar åtgärder för att informera och skydda dem som bor i närheten.

Figur 4: Strålningskällor

Källa: Anpassad, med tillstånd, från ec.europa.eu/research/energy/euratom/index_en.cfm?pg=fission&section=protection, 10 mars 2014.