Vi exponeras alla för joniserande strålning från naturliga och artificiella källor. Din individuella nivå eller dos av strålning, mätt i millisievert (mSv) per år, beror på var du bor, vilket arbete du har, vad du äter och dricker samt vilka medicinska procedurer som du har genomgått. Det uppskattas att en genomsnittlig person i Europa utsätts för 4 mSv strålning per år. Beroende på de livsstilsfaktorer som anges ovan kan enskilda personer exponeras för betydligt högre eller lägre nivåer än genomsnittet.

För många av oss kommer den största strålningsdosen från radon i våra bostäder, med ett genomsnitt på 1–2 mSv per år, men detta varierar mycket mellan bostäder och platser. De flesta andra naturliga källor, exempelvis kosmisk strålning och låga nivåer av radioaktivitet i livsmedel, är svåra att kontrollera själv, men källorna når i allmänhet inte några betydande nivåer (uppskattas till under 0,5 mSv per år).

I Europa är den största artificiella strålningskällan medicinska procedurer, särskilt de som används för att diagnostisera hälsoproblem (uppskattas till i genomsnitt ungefär 1–2 mSv per medborgare och år, men beroende på om du genomgått några undersökningar och i sådant fall hur många). Medicinsk användning av strålning syftar till bättre diagnoser (t.ex. röntgenbilder som tas för att lokalisera en skada eller sjukdom, för lämplig behandling) eller används som behandling (strålbehandling av cancer). Den medicinska strålningen används alltså till patientens nytta och den mottagna strålningen är vanligtvis acceptabel med tanke på den stora nyttan.

Andra artificiella strålningskällor, såsom mycket små oundvikliga utsläpp av radioaktivt material från kärnkraftsanläggningar under normala drift av dessa, ger jämförelsevis mycket små doser (långt under 0,01 mSv per år även för de personer som lever nära sådana installationer). Vissa anställda, däribland flygplanspersonal, kärnkraftsarbetare och vissa gruvarbetare under jord kan exponeras för mer strålning, inom området 1–10 mSv per år, om de arbetar med radioaktiva material eller på platser med högre strålningsnivåer.

Två stora kärnkraftsolyckor, i Tjernobyl i Ukraina 1986 och i Fukushima Daiichi i Japan 2011, ledde till att stora mängder radioaktivt material läckte ut och många människor utsattes för strålning. Exponeringen från Tjernobyl har dock ökat lisvtidsdosen mycket lite för människor utanför det tidigare Sovjetunionen och strålningen från Fukushima var försumbar i Europa.