Strålning är energi i form av vågor eller partiklar som kan delas in i två huvudtyper: joniserande och icke-joniserande strålning. Strålning som innehåller tillräckligt mycket energi för att bryta kemiska bindningar och skapa joner kallas för joniserande strålning. Den kan skada en cells DNA och därmed orsaka mutationer som, om de överförs till nya generationer av celler, slutligen kan leda till cancer eller andra skadliga hälsoeffekter. Joniserande strålning kan förekomma i form av partiklar, såsom alfapartiklar eller neutroner, eller i form av strålar som gammastrålar eller röntgenstrålar.
Vi exponeras alla för olika mängder joniserande strålning från ett antal olika källor, både naturliga (kosmisk strålning eller jordstrålning) och artificiella (t.ex. medicinsk användning, kärnkraft, nedfall från kärnvapenprover för många år sedan). Joniserande strålning används för att diagnostisera och behandla sjukdomar. Din individuella exponering för joniserande strålning beror på olika aspekter av ditt liv, till exempel var du bor, om du har fått strålning som del i en medicinsk procedur och om ditt arbete involverar exponering för strålning. Vanliga värden för exponering för strålning beskrivs längre ner.
Optisk strålning inbegriper synligt ljus samt infraröd och ultraviolett strålning (UV-strålning). UV-strålning kan skada levande celler och orsaka hudcancer.
Icke-joniserande strålning innehåller inte tillräckligt mycket energi för att skada DNA på samma sätt som joniserande strålning, men strålningen överför energi till vävnader eller material, exempelvis genom uppvärmning. Det är så mikrovågsugnar fungerar. Icke-joniserande strålning består av elektriska fält och magnetfält, som mikrovågor och radiovågor, samt lågfrekventa fält som alstras av elektriska installationer och kraftledningar.
Figur 1: Det elektromagnetiska spektret.
Källa: Hämtat från Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för forskning och innovation (2005). Health and Electromagnetic Fields: EU-funded research into the impact of electromagnetic fields and mobile telephones on health. © Europeiska gemenskaperna, 2005.