Läkare som remitterar patienter – särskilt barn som är känsligare för effekterna av joniserande strålning – för diagnostiska procedurer som inbegriper strålning (diagnostisk röntgen, datortomografi eller isotopscanning), och de som sköter sådana procedurer, är i regel medvetna om att strålning ska användas med försiktighet. Normalt är de cancerrisker som förknippas med de här procedurerna mycket liten och när proceduren kan motiveras väger nyttan tyngre än eventuella skadliga effekter på hälsan. Användningen av joniserande strålning bör dock begränsas till diagnostik när man misstänker en sjukdom och inte till exempelvis rutinmässiga hälsokontroller.

Det är viktigt att nämna att de här procedurerna genomförs för patientens skull. Att säga nej till undersökningen kan få mycket allvarliga hälsokonsekvenser om en sjukdom eller skada av denna anledning inte blir diagnostiserad eller om diagnosen blir försenad eller inkorrekt. Om sådana undersökningar genomförs upprepade gånger kan patienten dock be läkaren att kontrollera om varje undersökning är medicinskt motiverad, för att undvika onödig exponering för röntgenstrålar eller datortomografiscanning. Ibland finns alternativa metoder, såsom ultraljud eller undersökningar med lägre exponering för strålning, men du bör lita på läkarnas bedömning av vilken typ av undersökning som behövs för att ställa rätt diagnos.